Hej!
Yogan hjälper mig att vara en något mer samlad och avslappnad person. Yogan hjälper mig även landa i kroppen och lyssna på hur den mår, på riktigt, längst där inne. Bara det är väldigt bra anledningar till att yoga. Som pricken över i:et och grädde på moset så har yogan också fört mig samman med så många helt fantastiska människor.

På Gerdahallen i Lund började jag min yogaresa och där träffade jag Maja som jag numera delar yogalokal med i Södra Sandby (utanför Lund). Vi har våra regelbundna klasser och hjälps åt med saker som marknadsföring och fix i yogalokalen. Vi har även en hel del roliga event planerade framöver. Mer info om detta finns på www.nellierolf.se.

Jag flyttade sedan till Helsingborg där jag först hade klasser på ett mindre gym. Där träffade jag Liz. Vi har inte haft så mycket kontakt sedan jag flyttade söderöver igen men så sågs vi på en yoga-workshop för ett tag sedan och det ena ledde till det andra. Nu har vi en gemensam satsning på gång som jag snart hoppas kunna berätta mer om… (ledtråd; det handlar om yoga i skolvärlden).

Under ganska många år undervisade mina yogaklasser med basen i Poweryoga, och med många år som gruppträningsinstruktör i ryggen. Det var kul och det gick väl bra. Men när jag gick min första utbildning i Global yoga förstod jag att det fanns mer. Mer att utforska och mer att ge. Den första utbildningen jag gick var Global yoga Power (personlig träning i yoga) och den förändrade allt. Synen på mig själv som person, och som yogalärare. Jag insåg hur många omedvetna ”tics” jag hade lagt till mig med och hur stor potential jag hade att utvecklas i min roll som yogalärare. Det var allt annat än bekvämt men definitivt välbehövligt.

Det är framför allt genom dessa utbildningar och olika stora yogaevent som jag har träffat alla fantastiska yogavänner. Ibland gör vi saker ihop, men oftast stöttar och hjälper vi varandra framåt i rollen som yogalärare och egenföretagare. Det är guld värt!

I fredags förra veckan teamade jag ihop mig med Anna och Johanna, två underbara människor (och yogalärare), för att ta bilder på varandra som vi kan ha till våra respektive webbsidor, sociala medier och annat kommunikationsmaterial. Det är nämligen inte helt lätt att få till foton på sig själv, speciellt inte under vinterhalvåret då tiden men dagsljus är väldigt begränsad. Vi hade en härlig eftermiddag tillsammans och resultatet blev ett gång fina (och roliga) bilder. Så himla bra kombo! Anna och Johanna hittar du på Lomma kiropraktorklinik.

Jag är så glad för alla fina människor som yoga fört mig samman med. För det är inte helt givet att en träffa nya vänner så här på ”äldre dar”. Det finns så mycket givmildhet och ödmjukhet bland dessa människor och jag är innerligt tacksam att vara en del av denna community. 

Vem stöttar dig när du behöver det? Hur hittar du nya vänner i vuxen ålder?

Vi hörs! /Nellie – glad och tacksam

Hej!
För ett par veckor sedan var jag och familjen på skidsemester i Värmland. Alltså det är så vackert med snöklädda vinterlandskap! Det känns som att naturen är inbäddad i bomull och allt blir både ljusare och tystare på något vis. Så härligt! Jag drömmer ibland (rätt ofta) om att flytta norrut, för att få riktig vinter och nära till snöäventyr. Får se om det blir så någon gång… Skåne är härligt på många sätt men vinterhalvåret är tyvärr inte det bästa, det är mest grått och slaskigt värre. Men det finns en fördel med det milda vädret, det går att kallbada hela vintern! 🙂 Men mer om det en annan gång…

Skidveckan var det ja. Vi bilade närmare 700 mil från Dalby i Skåne till Branäs i Värmland. Det gick faktiskt över förväntan, ingen kräktes eller kissande ner sig någon gång under bilresan. Branäs är en ganska lite by men skidsystemet är relativt välutvecklat. Det räcker i alla fall bra för oss barnfamilj. Vi bodde i en stor stuga (eller rättare sagt hus) tillsammans med makens systers familj och deras föräldrar. För vissa är en sådan konstellation det helt otänkbar och för andra det mysigaste de kan tänka sig… och jag måste säga att det har varit det senare. Det har gått hur bra som helst med allt från skidåkning, till lek och matlagning. Både på lunchen och kvällarna har vi ätit god mat som en enda stor italiensk familj.

Branäs är ett jättefint ställe som passar både barnen och oss vuxna som vill ha lite mer fartfylld åkning. Äggliften på ena sidan berget är super och backarna nedanför är både längre och brantare än vad vi hade vågat hoppas på. Det blev inte så värst många åt på egen hand med det blir fler och fler för varje år och snart hänger nog ungarna med även i de lite längre och svårare backarna. Och när den tiden är inne så blir det nog alperna igen (#familymilestone).

Förutom utförsåkning finns det också fina längdspår i Branäs och de bjöd på både vacker natur och en hel del backar. Det märktes att konditionen inte är den bästa, så att säga. Men gött ändå att aktivera hela kroppen och glida fram i de vita spåren omgiven av snöklädda träd och buskar.

Det bästa med veckan var nog ändå hundarna. De som drar hundspann alltså. Vi hade bokat en kortare tur på knappt en halvtimme, men vi spenderade nog minst den dubbla tiden med att gosa med hundarna. Så himla fina! Tänk att vissa har valt ett liv tillsammans med djur som gör att de är ute i naturen en stor del av dagen. Det är deras jobb. Mycket inspirerande!

Det börjar redan lukta vår i luften här nere i Skåne, men det kommer sannolikt kunna ett och annat snöfall innan våren är här på riktigt. Men vårkänslorna, de är redan på väg.

Vi hörs! /Nellie – vinterdrömmare

Hej!
Jag känner ett starkt behov av att sakta ner. Vila mer. Sluta rusa framåt mot, ja vad? Förutom att jag tidigt i livet lärde mig stå på egna ben så har jag alltid haft ett högt tempo (och därmed rätt kasst tålamod). Jag gillar när saker händer snabbt och effektivt och är inte vidare bra på att vänta. Att köa är alltså inte min grej, inte alls faktiskt. Tacka vet jag onlineinköp. Ingen kö där inte. Ja, förutom möjligtvis när webbsidan är överbelastad eller när paketet ska hämtas ut hos postombudet då.

När jag började med yoga var det just det långsamma jag…avskydde. Vad var det för vits med att röra sig så långsamt när man kunde gör det snabbt? Jag gillade det inte alls. Så jag struntade i yoga och fortsatta med mina ”effektiva” träningspass som  step-up (jo, jag var med redan på den tiden, älskar step-up!) styrketräning, aerobics (hej 90-talet) och löpning. 

Jag vet inte riktigt hur det gick till men två år senare befann jag mig i en yogasal igen, en sal jag återkom till en gång i veckan under flera månader. Det var då det hände. Till Saras ljuva röst som guidade oss igenom Poweryoga på Gerdahallen i Lund. Lugnet infann sig och det var en helt underbar känsla. Andningen synkade med rörelserna och surret i huvudet stannade upp. Det blev helt tyst. Just den känslan är det som gör att jag återvänder till mattan igen och igen. De långsamma rörelserna med kroppen, i takt med andetaget, ger mig en känsla av att hela världen stannar upp och allt som är viktigt är det som händer inom mig just nu.

Vad fick dig att börja yoga? Hur var det? Eller vad är det som gör att du inte yogar? Berätta!

Vi hörs! / Nellie – yogafrälst

ps. Vill du läsa med om att sakta ner livet så kika på detta hos Johanna Alvin

Hej!
I helgen har jag haft mitt första Yogaretreat, tillsammans med min briljanta yogalärarkollega Petra  med studion Studionyoga nu i Landskrona. Under ganska exakt ett dygn (fred-lörd) har vi guidat 36 personer genom fyra ganska olika yogaklasser, inklusive inslag av klassisk gammal hederlig aerobics (why not?). Det har verkligen varit superkul att möta massa nya yogis och att lära känna de redan bekanta ännu bättre. Vi hade valt att hålla det så enkelt som möjligt vilket uppskattades av deltagarna som var en väldigt blandad grupp (less is more liksom) samtidigt som alla klasserna hade det gemensamma temat kraft och energi.

Mossbylund är ett mysigt och familjärt SPA-hotell utanför Ystad på Skånes sydkust. Det har fina lokaler, serverar väldigt god mat och har en vacker utemiljö med varma pooler och härlig utsikt. Som bonus ligger hotellet dessutom bara ett stenkast från havet, vilket såklart innebar att det blev ett kallt bad som avslutning (dock följt av en stund i en av de varma poolerna). Det är ganska vågigt på denna strand så jag är glad att det fanns en till som också ville vinterbada så vi kunde hålla koll på varandra ute i vattnet. Man kan säga att vi blev ofrivilligt ”doppade” av flera stora vågor och att ligga kvar en stund var det inte riktigt tal om (otäckt med det där baksuget vågorna skapar). Som vanligt var känsla efteråt oslagbar! Den kicken, rushen, och känslan av liv i hela kroppen är så härlig. Och beroendeframkallande. 

Vart blir då nästa bad? Tips någon? Bjärred och Sibbarp står på min önskelista. Mer?

Vi hörs! Nellie – nöjd och glad yogalärare

Hej!
Jag har alltså varit helt utan kaffe (nästan) hela januari, 29 dagar i sträck. Hur är det möjligt kanske någon tänker? Varför, är en vanlig fråga jag fått. Den brunsvarta drycken finns nu för tiden i många färger och former och det är kanske den mest självklara drycken hon många av oss. Vad är det då med kaffe som så många älskar? Är det den uppiggande effekten? Smaken? Den sociala stunden? Pausen som blir när en ”ska hämta en kopp kaffe”? Något att hålla i när en sitter på möte? Eller är det kanske det att kaffet är allt det där? Att kaffet har en så stor plats i vår vardag, på våra arbetsplatser och i olika sociala sammanhang?

Varför har jag då tagit en kaffepaus? Primärt för att jag har en del problem med huden och den näringsterapeut jag gått till menar att kaffe kan öka på den kroniska inflammation som kan ligga bakom hudbesvären. Så jag tänkte att jag testar väl då. Hur svårt kan det va? Jag har ju bara druckit max två koppar kaffe om dagen tidigare och uteslutande i latte-stil med espresso och varm havredryck (iKaffe från grymma Oatly). Jag känner inte direkt någon kick av koffeinet så det borde ju inte bli någon skillnad i pigghet i alla fall…

det är inte alls koffeinet i kaffet som jag är ute efter

De första dagarna saknade jag kaffet främst på frukosten som liksom inte kändes komplett utan en kopp kaffe. Te i all ära, det gillar jag också och jag dricker oftast en kopp te först, och sen en kopp kaffe, men det var något som saknades när temuggen var tom. Vanebeteende, javisst!

Jag provade Golden milk som kaffesubstitut och det funkade ganska bra. Det är ljummet och mjöligt presis som en latte och kryddorna är pigga och välsmakande. Men, det är ändå inte riktigt samma sak som en riktigt god kaffe latte. Jag testade också Matcha latte som är ett gräsigt grönt te i pulverform som man helt enkelt blandar med valfri ljummen och skummad mjölk. Väldigt gott tycker jag!

Efter ytterligare några dagar insåg jag att det inte alls är koffeinet i kaffet som jag är ute efter. Det är mjölken (i mitt fall havredrycken alltså). Det är också pausen eller snarare ”det legitima skälet” att ta en paus som jag gillar så mycket. Hur ofta hör man inte någon säga ”ska vi ta en kaffe”? Vad det egentligen betyder är ska vi ta en paus från jobbet och snacka en stund?

Vad betyder kaffedrickandet för dig? Och skulle du kunna tänka dig att vara utan?

Hur det har gått med huden? Tja, det har blivit lite bättre, den är lite mindre irriterad och jag har färre utslag och finnar. Men om det bero på kaffet eller ej är svårt att säga.

Ska jag börja dricka kaffe igen? Det kommer jag göra, om inte annat för att se hur kroppen, och huden, regerar. Men jag känner inte att jag har något behov av det. Jag tycker att andra lattevarianter funkar precis lika bra. Faktum är att jag nog till och med föredrar Matchalatten framför en traditionell latte.

Under februari blir det fokus på vinterbad! Brrr. Gillar du att bada på vintern? Med eller utan bastu? Om du inte har provat, vad känner du för motstånd (att det är kallt fattar jag, det gills inte)? 😉

Vi hörs! /Nellie – badsugen

ps. vill du läsa fler berättelse om hur det kan vara att sluta med kaffe som finns det här:
https://yogaworld.se/finns-det-ett-liv-utan-kaffe/