Famlijeliv

Plötsligt förändras världen och allt fokus riktas mot en sak, viruset, Corona, Covid-19. Det finns så mycket att förhålla sig till och det mesta är både oklart och . Vad är rätt och vad är fel? Ingen vet egentligen. Men experterna kan göra relativt kvalificerade gissningar.

Jag tror att det är viktigt att försöka hålla sig så lugn och sansad som möjligt och inte göra saker i panik. Att tänka efter lite först och försöka agera så långsiktigt som möjligt, även när framtiden är oviss. Framförallt är det ännu viktigare att se till att ta hand om sig själv. För din egen skull och för att kunna vara stöd tillade runt omkring som behöver det. Föräldrar, barn, grannar, vänner etc.

Att se till att få struktur och rutiner i denna nya situation kan hjälpa till att skapa en känsla av trygghet och hitta ett lugn som gör att du kan prioritera det som du behöver för att må så bra som möjligt.

Vill du ha tips på saker du kan göra för att gilla läget lite mer? Inget fancy allas, utan enkla saker i vardagen. Att prioritera de små sakerna som gör skillnad. Här finns både tips och en mall för att prioritera det som är viktigt för just dig!

Ta hand om dig på det sätt som DU behöver!

Vi hörs! /Nellie – lugn och sansad

För ett tag sedan fick jag ett telefonsamtal som skapade obehag i hela kroppen. Jag visste redan när jag såg på displayen vem som ringde att något inte stod rätt till. Varför vet jag inte, för det hade lika gärna kunnat vara väldigt positiva nyheter, men det var det tyvärr inte. Det liv som hade skapats fick aldrig chansen att ta ett endaste andetag.

En bebis som dör på vägen ut till denna värld känns så oerhört tragiskt. Den är liksom klar och redo att möta sina föräldrar (min bror och hans sambo) och livet utanför mammans mage. Men så går något fel och rätt ofta (ca 50% av fallen) får man ingen förklaring till vad som hänt. Det finns så många frågetecken och tänk om… scenario att det bara snurrar i huvudet.

När jag fick den tråkiga nyheten blev jag först chockad och nästan förstelnad. Sen brast det. Totalt. Och som jag har gråtit. De första dagarna var det såklart som värst och sedan har det successivt känts lite lättare. Att prata om det som hänt med resten av familjen har varit helt avgörande för att komma vidare i sorgeprocessen. För även om det inte är jag som är direkt drabbad så känner jag med dem som är. Och det gör ont när de som står en så nära råkar ut för något så sorgligt.

Samtidigt är det svårt att ens föreställa sig hur föräldrarna känner och upplever situationen. Det är så mycket praktiskt som ska fixas. Namn ska ges och begravning planeras. För ett barn som just fötts. Så svårt att ta in. Sen är det vardag igen. Fast allt är förändrat. Barnrummet som stod redo är tomt och ska packas ihop. Eller, vad gör man?

Det som slår mig är hur mycket kärlek och styrka jag ser genom det tragiska som hänt och hur hela familjen sluter upp och finns där för varandra. Det är så fint. Det är nämligen inte helt lätt att veta hur man kan kunna stötta någon som går igenom en så svår period. Det som är uppenbart är hur närvarande alla blir och hur tydligt det blir vad som verkligen betyder något. All kärlek till alla som behöver lite extra just idag.

Vi hörs! /Nellie – sorgsen

Ny månad och nytt tema. Under maj månad är det fokus på styrketräning, något som jag hållt på med rätt mycket i mina unga år, eller yngre i alla fall (läs typ 10 år sedan). Jag tycker det är gött att känna musklerna arbeta och jag har (eller hade?) ganska bra förutsättningar att bygga muskler. Nu ska jag ta bättre vara på denna fördelen än jag gjort de senaste åren.

Just nu är jag inte direkt pepp på styrketemat (mensen är på väg…) men det kommer förhoppningsvis. Är det förresten fler som känner sig svaga och ynkliga dagarna precis innan mensen? Att träna känns inte alls aktuellt. På sin höjd blir det en promenad eller lugn yoga.

Men innan jag går in på upplägget för styrketräningen tänkte jag summera förra månaden som hade temat Gröna smoothies. Fail är den korta summeringen av det. Jag gjorde några tappra försök att få till en rutin med smoothiedrickandet men i ärlighetens namn gick det inget vidare. Först provade jag fruktsmoothie med någon grönsak och grönt pulver. Det var gott, men jag gjorde det bara en gång, även om det då blev smoothie för nästan hela veckan. Sen gjorde jag en enklare variant (utan mixer) med äppeljuice och ett par olika gröna pulver. Tvi. Det varken smakade eller luktade något vidare. Då tappade jag sugen och sen blev det inte några fler försök.

Summa summarum så verkar Gröna smoothies inte riktigt vara min grej, i alla fall inte att göra dem själv. Jag tror jag håller mig till citronvatten på mornarna och satsar på grönsaker i fast form på lunchen och middagen istället.

Hur ska jag då ta mig an maj-temat styrketräning? Jo, det kommer bli hemmaträning rakt igenom. Jag har inte alls lust att ta mig iväg till något gym och för mig funkar det alldeles utmärkt att träna hemmavid. När jag gjorde årets lista hade jag dock tankar på att träningen skulle göras mestadels utomhus.

En an mina favoritträningstillfällen är att träna medan barnen leker på någon lekplats. Tricket är att ha på sig träningskläder och jobba med enkla övningar i ganska många set, så man leka lite med barnen emellanåt också. Det är också kul att involvera barnen i övingarna men då får man vara flexibel för man vet ju aldrig när de tröttnar…

Vi hörs! /Nellie – beef to be

Hej!
Denna vintern har det inte blivit mycket till snö och kyla här nere i södra Sverige. Och redan nu innan februari nått sitt slut har det varit vårkänslor i luften ett tag. I helgen som gick var det ett ypperligt tillfälle för familjeutflykt så vi bestämde oss för att packa bilen med matsäck och fara mot Österlen.

Första stoppet blev Stens huvuds nationalpark. Solen strålade från en klarblå himmel och plagg efter plagg åkte av på vägen upp mot toppen. Barnen var pigga i benen och vi tog oss hela vägen till toppen utan något nämnvärt gnabb. 🙂

På toppen njöt vi av både solen, utsikten och den goda matsäcken, och att vila benen en stund.

Sen bar det av nedför, och det var minsann klurigare än att gå uppför. Så mycket spring i benen och så många stenar (att snubbla på). Men vi lyckades ta oss helskinnade ner till havet och stranden. Alltså stränderna på Österlen, de är någon alldeles speciellt! Och så underbart härligt att känna sanden mellan tårna.

Den enda nackdelen med denna kusten är att vattnet ofta är ganska kyligt men det spelade ju inte någon roll eftersom vi ändå inte planerat att bada, eller inte här på stranden i alla fall… fast det var inget som den lilla loppan brydde sig om. Till slut var det bara att ta av de sista blöta plaggen och låta barnet doppa sig. Barn gör som vi gör, eller hur är det?

Jag väntade med mitt bad tills vi åkte vidare mot Kivik. Föredrar att ha en stege att gå ner på och att det blir djup direkt. Men alla är vi olika… 😉 Vi passade även på att träna på alla möjliga rörelser på stranden, framför allt att hjula och stå på händer. Men en triangel går ju också fint.

Vi avslutade med pizza på Kiviks pizzeria innan vi for tillbaka hem igen. En sån härlig dag vi hade och tänk så mycket gott solen, ljuset och värmen ger oss. Fler sådana här dagar önskas!

Vi hörs! /Nellie – soldyrkare

Hej!
Mina barn har en vilja av stål, speciellt en av dem. Det har väl alla barn kanske du tänker nu. Absolut, men jag kan meddela att det finns olika starkt stål. Min yngsta dotter som nyligen fyllt 4 år, hennes stål är av det starkare slaget Drivet och tempot den lilla loppan går inte av för hackor. Undra var/vem hon fått det ifrån?

Det är ju inget fel med ett stark driv och att vilja mycket. Tvärt om. Men att hanterar viljan, det kan ibland vara svårt, både för en själv och för omvärlden. Någon mer som känner igen sig? Att inte bli besviken (och arg) när det inte går som en tänkt sig, att kanske inte ha så höga förväntningar utan istället ta saker lite mer som de kommer. Men hur? Jag försöker följa dessa tips när det känns svårt och utmanande.

1. Välj dina strider
Med barnen försöker jag välja vilka strider jag tar, och resten väljer jag att acceptera och släppa igenom. Min erfarenhet säger att det ändå inte riktigt funkar att sätta hårt mot hårt och rätt ofta så är det faktiskt inte så viktigt att göra på ”rätt” sätt (dvs. så som man ”ska”). Detta får jag dock påminna mig själv om FLERA gånger om dagen. Samma princip gäller även i andra möten och relationer. Vad är värt att lägga energi på och vad kan helt enkelt passera? Acceptans var det ja.

2. Utforska drivkraften
Hos barnen finns det rätt ofta en drivkraft bakom viljan, och den kan vara svår att upptäcka och många gånger är den helt ologisk för den vuxna hjärnan. Vad är det som är så viktigt med att stolen ska stå på ett speciellt sätt eller hur maten ligger på tallriken? Så jag har börjat fråga just det. Varför vill du att stolen ska stå på just den platsen? Svaret är givetvis inte samma två dagar i rad (igen ologiskt och kanske till och med lite frustrerande för den vuxna hjärnan). Men, när nyfikenheten tar irritationens plats blir det en mycket trevligare matstund. 

3. Gör en pudel
När inget av ovan fungerat och konflikten är ett faktum. Kapitulera. Lägg dig platt och be om ursäkt (ja, oavsett om du tycker du gjort något fel eller inte). Var den större personen som tar sig förbi sitt ego och går vidare, den person som släpper taget om frustrationen och närmar sig en lösning istället för fortsatt kamp.

Hur hantera du viljestarka människor, vuxna som barn? Vilket är ditt bästa tips?

Vi hörs! / Nellie – inte bara yogi, jag är också mamma