Nellie
Yoga World
Livsstil

Sakta ner

Hej!
Jag känner ett starkt behov av att sakta ner. Vila mer. Sluta rusa framåt mot, ja vad? Förutom att jag tidigt i livet lärde mig stå på egna ben så har jag alltid haft ett högt tempo (och därmed rätt kasst tålamod). Jag gillar när saker händer snabbt och effektivt och är inte vidare bra på att vänta. Att köa är alltså inte min grej, inte alls faktiskt. Tacka vet jag onlineinköp. Ingen kö där inte. Ja, förutom möjligtvis när webbsidan är överbelastad eller när paketet ska hämtas ut hos postombudet då.

När jag började med yoga var det just det långsamma jag…avskydde. Vad var det för vits med att röra sig så långsamt när man kunde gör det snabbt? Jag gillade det inte alls. Så jag struntade i yoga och fortsatta med mina ”effektiva” träningspass som  step-up (jo, jag var med redan på den tiden, älskar step-up!) styrketräning, aerobics (hej 90-talet) och löpning. 

Nellie Rolf_meditation_yoga

Jag vet inte riktigt hur det gick till men två år senare befann jag mig i en yogasal igen, en sal jag återkom till en gång i veckan under flera månader. Det var då det hände. Till Saras ljuva röst som guidade oss igenom Poweryoga på Gerdahallen i Lund. Lugnet infann sig och det var en helt underbar känsla. Andningen synkade med rörelserna och surret i huvudet stannade upp. Det blev helt tyst. Just den känslan är det som gör att jag återvänder till mattan igen och igen. De långsamma rörelserna med kroppen, i takt med andetaget, ger mig en känsla av att hela världen stannar upp och allt som är viktigt är det som händer inom mig just nu.

Vad fick dig att börja yoga? Hur var det? Eller vad är det som gör att du inte yogar? Berätta!

Vi hörs! / Nellie – yogafrälst

ps. Vill du läsa med om att sakta ner livet så kika på detta hos Johanna Alvin

5 kommentarer

  1. Känner såå igen mig i det du beskriver. Efter mitt första yogapass – aldrig mer!! Step’s da shit!! : ) Kan Sakna det än idag… Men i dag är jag en slowglow yunkie. And I love it so! Det ger mig en sån närvaro i så väl stunden som i kroppen. Jag hinner känna in mig själv; hur jag mår och vad jag verkligen vill och mår bra av. För min del blev det ett måste att finns annan träningsform som min onda rygg kunde acceptera och jag är såå glad och tacksam för varenda sekund jag har i yogan.

    1. Alltså step-up, när kommer det tillbaka??? Älskar uttrycket slowglow (kanske till och med lånar det nån gång), “move slow till you glow”. Ta hand om dig och din rygg! <3

  2. Hmm… Nja, för mig är det mer det “kroppsliga” jag gillar med yogan. Att få tänka med kroppen, vara i kroppen, kroppen före hjärnan, liksom. Kroppen styr rörelsena, att slippa göra “rätt” och perfekt. Att olika kan vara rätt olika dagar.
    Jag kan hitta lugnet och långsamheten i annat, tex havet och skogen. Med hjälp av yogan kan jag grunda mig mer och låta kroppen hinna ikapp.
    Och sen är ju yoga så mycket mer… Men detta var EN reflektion.

    1. Det inte inte helt olikt hur jag menar. 🙂 Tystheten i huvudet infinner sig tack vare grundningen i kroppen. Och som du skriver, så är det samtidigt så mycket MER. Tack för att du delar med dig.

Lämna en kommentar