Att bestämma sig

Hej!
Det var väldigt vad dagarna springer iväg! Jag har varit fullt sysselsatt med förberedelserna av det stora yogaeventet Bombastic Earth Time som skulle gått av stapeln den 6 april. Just det, det SKULLE ha gjort det. Men så blir det alltså inte. Efter att ha vridit och vänt på olika alternativ så tog vi till slut beslutet att ställa in. Det var såklart ganska tungt och väldigt trist att inse att det var dags att släppa taget. Vi har planerat detta event sedan i höstas och har lagt x antal timmar arbete på att forma eventet, skapa kommunikationsmaterial, boka gästlärare och DJ, hitta matvagnar, hyra ljudanläggning etc. Men, tiden var inte mogen ännu, eller så kunde timingen varit bättre. Nåt var det i alla fall som gjorde att väldigt många var intresserade av att vara med, men i slutändan var det inte tillräckligt många som faktiskt anmälde sig.

På tal om det så verkar det vara allmänt svårt att planera saker långt fram i tiden. Känns det igen? Jag hörde ganska nyligen uttrycket “Fear of missing out” och funderade på om det kan ha något med saken att göra, att många vill hålla sina planer “öppna”, och helst inte vill binda upp sig för det kanske dyker upp något annat som är ännu roligare/mer spännande. Men så kan vi väl inte ha det!? Eller handlar det om att det är svårt att veta hur “status” är med familjen, energin etc. en viss dag och därför avvaktar man så långt det är möjligt med att bestämma sig. Ska kan det vara. Men då sätter vi ju dessa saker sist ner på priolistan. Något man vill göra för sin egen skull, för att det är kul och GER energi borde väl få ganska hög prioritet. Men så är det nog inte in många fall. Vad säger du, ska vi ändra på det?

Om man hela tiden håller allt “öppet” så finns det ju inget plan som kan ge en lugn och något att vila i, och man har inte heller något att se fram emot. Utan istället blir det en ständig jakt på det “bästa” av det som erbjuds. Bara att hålla reda på vilka olika alternativ som finns måste kräva väldigt mycket tid och energi. Eller är det så att det oftast inte blir något alls om man inte har bestämt sig. Vad har du för reflektion kring detta?

Självklart är det så att man ibland bokar in någon grej som man när det väl är dags inte har riktigt lust med. Ibland känns det till och med väldigt segt att ta sig i väg när man helst av allt vill hoppa i mjukisbyxorna och slänga sig på soffan. Men hur samtidigt blir det väldigt ofta hur kul som helst när man väl är på plats. Och skulle det kännas helt uteslutet att ta sig iväg så kan man ju faktist boka av (även om det såklart är surt när pengarna brinner inne).

Jag skulle gärna vilja hör hur du tänker kring detta? Hur ser det ut i din bekantskapskrets? Hur tänker du kring planering vs spontana aktiviteter?

Vi hörs! /Nellie – nyfiken